Musik o media

När jag läste Bosses inlägg härunder så slog det mig att förr var alltid musik förknippat med humor. Nästan alla musikprogram varvade liveframträdanden med sketcher. Det kanske mest kräkframkallande av alla (jag vill inte kalla det program utan snarare missfoster) var Solstollarna. Programmet bestod i att några snuskgubbar hade klätt ut sig till olika tanter och pratade skånska med överdrift. Eftersom det hette Solstollarna så utspelade sig nästan allting på en strand där fjortonåriga flickor i bikini solade. Snuskgubbarna sprang omkring där och halkade på solkräm eller trillade i vattnet. Jag minns faktiskt ingenting av vad egentligen gjorde. Däremellan fick de svenska topplisteartisterna mima till sin senaste hit. Då fick snuskgubbarna bikiniflickorna ett utmärkt tillfälle att dansa med bikiniflickorna. När det var stor show med internationella artister var det med sådana som Samantha Fox och Sabrina... I rest my case.
Efter succén med Solstollarna minns jag med rysning att flera av dem gjorde tv-reklam för Doro-telefoner (de var antagligen baserade i Skåne?). Bikiniflickorna fick ringa varandra i bikini och Solstollarna snubblade på sladden typ. Sedan dess har jag aldrig velat ha en Doro-telefon. Jag misstänker att det var Bikiniflickorna som sedan startade Malmöflickorna Live. De kan aldrig ha klarat att kliva ut opåverkade av en sådan händelse.
Som sagt, popmusiken ansågs länge ligga i nivå med sådana här "skojsigheter". Det hela började nog på 60-talet. Det var då de första filmerna om Åsa-Nisse gjordes. Mitt i filmen kom till exempel (alltid lika omotiverat) Hep Stars och "råkade" få motorstopp i Knohult mitt i turnén. Innan Åsa-Nisse lagade bilen hade han övertalat killarna att spela en låt. Det kanske är Åsa-Nisses fel allting? Det skulle dröja ända till 90-talet innan program som Musikbyrån tog popmusik på allvar. Mycket var väl också Z-tvs förtjänst som fortfarande tar musik på större allvar än t ex MTV.