Donald Fagen - Morph the cat

Om man går in i vilken tv-butik som helst för att låta sig imponeras av antingen en mäktig plasma-tv, eller kanske av en mäktig surroundanläggning, drabbas man alltid av samma demo-dvd. The Eagles filmade återförening The hell freezes over. Nu med närmare tio år på nacken är det fortfarande vad hifi-försäljarna anser vara standard för bra ljud. (Innan dess var det nån gammal Dire Straits-cd som gick varm. Ok, ljudet på den där Eagleskonserten är riktigt bra. Men vill man kolla in en kul tv-bild finns det annat än en handfull gamla gubbar som ser ut som bankkamrerer och sitter på en rad på barstolar i två timmar och spelar akutstiska gitarrer. Men ljudet är som sagt bra.

However, vad man än tycker om amerikansk slickad jazz så kan man ju alltid ta med sig Donald Fagens senaste CD till sin hifi-handlare när man vill pröva ut en ny ljudanläggning. Fagen (som ju är ena halvan av duon Steely Dan) har alltid eftersträvar perfektionism och ett närmast kliniskt studioljud. Det påstås att en anledning till att just SD så sällan spelade live var att fram till 90-talet fanns det inte tekniska möjligheter att återskapa stuidosoundet live. Och den nya CD:n ”To morph a cat” är inget undantag. Snarare tvärtom. Det borde inte vara tekniskt möjligt att vässa ett rakblad. Fagen lyckas dock mejsla fram ytterligare några hertz i diskanten och framhäver ett par db till i mellanregistret. Musiken är i princip steril nu. Men den svänger. Som den svänger. För även om du har världens bästa, snabbaste, mest ekvilibristiska, totala studiomonster som inte spelar en mikrometers avvikelse från skalan, så gör Fagen det själv. Hans keyboardspel svajar lite småskönt i rytmiken. Hans karakteristiska NY-dialekt spricker lite när han ska upp en oktav. Och det är just där det blir perfekt. Lite som fotomodeller som ofta har en liten skavank som framhäver allt det andra de har som extra vackert.

Så hur låter det? För alla som hört Fagen solo förr kan jag säga att det låter exakt som på alla hans andra skivor. Vare sig mer eller mindre. Man antingen måste ha den eller så kan man skita i den och lyssna på en gammal istället. Dock läser jag på Fagens egen webbsida att han tänker lämna NY för solskenet i Florida. Det kan ju bli intressant och se hur det påverkar hans skapande till nästa soloplatta, om en tio år sådär. Har man dock ingen Fagen-CD så kan jag verkligen rekommendera denna. Provlyssna gärna: http://donaldfagen.com/news.php

PS Fagen är inte bara en fantastisk låtskrivare, han är en himla kul skribent också. Läs hans sort-of-blog här: http://donaldfagen.com/writing_items.php?itemID=11