Detta är en popblogg. Vi som skriver här kommer att skriva om musik eller sånt som följer i dess kölvatten. Vi kommer att skriva om olika musik. I olika sammanhang. Vid olika tillfällen. En del kommer till och med att tycka att vi gör det på ett roligt sätt. Vi som skriver här vill väldans gärna höra din åsikt. Klicka på "kommentarer" under den artikel du vill kommentera och skriv! Jois, Bo, Johny, Aaron

måndag, april 03, 2006

Muddy Waters - about a boy


Det är inte alla som känner till det, men i motsats till vad som står i skolböckerna var det Muddy Waters som uppfann bluesen. Han höll i och för sig på och experimenterade i många år innan han hittade rätt formel. Men det krävs två för att bluesa. Först var han nära att uppfinna bluesen när han skrev Hoochie Coochie man. Men det var fortfarande lite för mycket jazz kvar så han gav bort den till Cab Calloway. Sen upptäckte han att Bo Diddley hade snott riffet till HC man och gjort om det till sin egen låt Im a man. Då blev Muddy förbannad och snodde tillbaka riffet, trampade på gaspedalen och drog förstärkaren till elva. Ut kom Mannish boy.

Det är de grymmaste bluesriff som någonsin gjorts. Än idag saknas motsvarighet. I de första två takterna ryms i all enkelhet hela ZZ top´s karriär. Här förstår man vad Clash tänkte när de skrev Should I stay or should I go. Lyssnar man högt och noga så hörs det nästan att det är högspänning som får strängarna att vibrera innan han ens börjat spela. Det är rätt många som haft den här låten som sin favorit. Självklart, det är som musikens felande länk. En Lucy i toner.

”När jag var fem sa min mamma att jag skulle bli den störste i världen. Nu är jag en bra bit över tjugoett…” De där textraderna. De är ibland helt geniala, ibland bara nonsens, men hey, det är bara blues. De rymmer exakt den där besvikelsen. Not a boy, not yet a man, he is a mannish boy.

Muddy var en grym gitarrist och han hade ett tajt kompband. De roade sig ibland med att gå ut på krogar där mer etablerade band spelade. Framåt natten bad de om att få sitta in och spela ett par låtar. Inom ett par minuter hade de knäckt vem som än hade uppträtt innan genom att göra mycket bättre versioner, därför brukade hans band kallas för the Headhunters.

Mannish boy har spelats in i många ruttna versioner både före och efter den korrekta. Den du söker finns på albumet ”Hard again”... bara en sån sak… på omslaget ser han dessutom ut som om han just uppfunnit Viagra.

Här kan man lyssna och handla: http://www.amazon.com/gp/product/B00000258J/qid=1141992740/sr=1-27/ref=sr_1_27/002-0423557-0136013?s=music&v=glance&n=5174

2 Comments:

Blogger Bo Henry skrev...

Orginalet är oftast bäst.

april 03, 2006 7:24 em

 
Blogger Johan Lindell skrev...

Det finns många som gör anspråk på bluesen. Bessie och Robert satte kanske någon slags rytmisk standard och så, men Muddy var den som gjorde bluesen vardagsblå. Som kärleksbekymmer snarare än socaiala problem. Vilket kanske på den tiden ansågs som om han hade i-landsproblem, vad vet jag? Jag försökte vara lite ironisk med det där att han "uppfann" bluesen.

april 05, 2006 3:44 em

 

Skicka en kommentar

<< Home