Bellissimo!

Mina bästa vänner har aldrig hetat varken Belle eller Sebastian. Jag förstår att de fattat tycke för varandra i och med att de faktiskt har givit ut ett par popskivor tillsammans, men jag har aldrig riktigt räknat in mig själv i deras kompiskrets. Jag ser inte direkt deras skiftande albumkvalitét som en invit heller, för den delen.
Så vi kanske är lite oense.

Men grattis, ni gissade rätt, jag har ett par Belle & Sebastian-skivor. Och kommer troligtvis även att köpa deras senaste. Och visst, "Electric Renaissance" är en hygglig låt.
Jag gillar den.
Likaså "She's Loosing It", "Like Dylan In The Movies" och "Sleep The Clock Around."

Men det stannar ungefär där.

Jag har säkert utelämnat någon låt som jag kanske tycker om, men i det stora hela så har Belle & Sebastian som sagt aldrig vart mina bästa vänner.
Trots att jag har givit dem nya chanser.
Gång, på gång.

Vi har vart så kallade "ytliga vänner"

Tills idag - och troligtvis i och med deras senaste album, The Life Pursuit, som är helt underbar.
Jag tar tillbaka allting.

I natt ska jag sova med spöken och tänka över vad jag har sagt.

Och i ett eget, desperat försök att värva nya vänner sockrar jag er måndagskväll med Stereolabs "French Disco" i MP3-format nedan;

[ Klicka här för att gå på franskt disco och bli kompis med Andreas ]