The very very best of

Töntband. Jag tänker på musikaliska farsoter som Smokie. Två tomtar som chanserat från konsertlokaler till lokala pub-gigs. Satt man med en pint på pizzerian i Grisslehamn och någon berättade att det verkligen var Smokie som just sjungit en saggig version av den redan från början über-saggiga Living next door to Alice, ja då skulle jag rycka på axlarna. Möjligen skulle tjocka Marianne som är arbetslös men som ändå hänger på pizzerian varje kväll, be om en autograf. Marianne har fem lp-skivor från sina heydays på 70-talet. Två är Osmonds, en är Bay City Rollers, en är Abba och så en med Smokie. Det finns en sån tant på varenda lokal pizzeria med alkoholtillstånd i det här landet. Och det är många pizzerior det. (En bekant försökte sälja sin butikslokal i Jakobsberg. Efter att ha nekat ett antal hugade pizzabagare med förklaring att det redan finns fem pizzerior i närområdet, ringer en sjätte och får samma svar. Men, frågar pizzabagaren, finns det någon pizzeria i samma fastighet som lokalen ligger i? Nej, det gjorde det förstås inte.)

Det är i och för sig skillnad på band som Smokie och band som Earth, Wind & Fire. För ett par år sedan skulle de släppa en ny cd. Jag hade hört en singel och var sugen. Det var då jag häpnade. Här är ett band som förvisso släppt ett gäng fullängdsalbum. Men ändå, sjutton samlingsskivor:

• The best of Earth Wind & Fire
• The best of Earth Wind & Fire vol II
• The very best of Earth Wind & Fire
• The very best of Earth Wind & Fire vol II
• Earth Wind & fire, Gold
• Earth Wind & fire, The collection
• Earth Wind & fire, The definitive collection
• The Essentials of Earth Wind & Fire
• Earth Wind & Fire, Greatest hits
• Earth Wind & fire, Big hits and remixes
• Earth Wind & fire, Super hits
• Earth Wind & fire, Let´s groove
• Earth Wind & fire, Great earth
• Earth Wind & fire, Love songs
• Earth Wind & fire, Rare grooves
• Old school cruising with Earth Wind & fire

Sitter det på fullt allvar en skivbolagsman som heter Bob och tänker, hm, visserligen har vi September och Boogie Wonderland på fyra samlingar redan, men jag undrar om vi verkligen satt ihop en samling med de två och den där singelbaksidan från 75? Men ok, vi snackar om ett band som alltid hade lika många hits som spår på sina fullängdare. Det finns att ta av. Smokie är däremot sensationella. Bandet har inte gjort mer än ett fåtal album, varav de flesta på 70-talet. Men bara en eller två hits har alltså räckt för att kavla ut inte mindre än tjugofem!!! samlingsalbum. Jag ska bespara er listan. Vi ligger redan tillräckligt illa till i självmordsstatistiken.

Kanske har Mariannes skivspelare gått sönder nu. Hon köper en CD istället. Hemma kommer hon på att hon inte har några skivor att spela längre. Men då ser hon på TV-shop att nu kan man köpa boxen Smokie, their greatest story vol III, the swedish collection. Och så slår hon numret. En vacker dag står man kanske där själv. Nick Cave, the swedish collection. Någon, snälla, stoppa mig.

Alice, Alice, Who the f*ck is Alice. (En trubadur på just pizzerian i Grisslehamn förklarade en gång för mig att det finns en förklaring. Smokie hade sålt och pantsatt sin sista bit av själv på 80-talet när något geni kom på att man skulle spela in en helt ny version av sången. Förmodligen var det ren tristess som fick sångaren att spontant bryta ut i ett Who the fuck is Alice i ett lamt försök till rap? Den engelska versionen av Alice censurerades från ordet fuck. Därför kan man nu kränga den låten till länder där den inte cencurerats. Eller förlåt, till länder där den inte cencurerats och där folk fortfarande vill köpa en skiva med bandet. Sverige är det. Snälla, sluta köp de där skivorna nu.)