Dansbandsgalningar och musikteori

Nu måste någon stoppa den där galningen Nystås. Han har drabbats av hybris.

"När Torgny Melins drog igång dansbandsversionen av ”Live tomorrow” var det verkligen nåt som hände. Melins visade att dansmusik är så mycket mer och att egentligen all annan musik härstammar från styrdansen."

Det mest tragiska av allt är att han är etta på Bloggtoppen. Vi är 10:a med en bullet! Coolt. Vi kom 11:a förra veckan som ju var lite av en premiär. Berätta för era vänner och sprid länken till oss så att vi kan frälsa alla med riktig och bra musik. /Jois

I boken Blink (rekommenderas varmt) berättas om en musiker som stod på tröskeln till en karriär. Han hade en trogen och växande publik. Han var en erkänt skicklig musiker med en fantastisk röst. Hans låtar rekommenderades av andra musiker. Fick åka som förband till stora akter. Till sist var det Fred Durst från Limp Bizkit (nåja...) som tog hans låtar till ett skivbolag. Om jag fattade saken rätt ville han till och med producera killens kommande platta. Skivbolaget tänkte och tänkte och gjorde till slut en liten marknadsundersökning. Genom att fråga folk standardiserade frågor med generalla innehåll (typ då, skulle du helst köpa en skiva av Madonna eller med en okänd kille som kan bli nåt) och kom fram till: Nä, du håller inte. Ingen vill ha dig. Hej då. Nu skulle jag gärna vilja skriva att killen var Prince och att skivbolaget gick i konkurs. Men det här är verkligheten så jag antar att han fortfarande jobbar på sin karriär och att skivbolaget glömt honom för länge sen.

Det finns ju inga garantier för att killen hade blivit något annat än en parentes ändå. Men sensmoralen i historien är ändå att man inte kan lobba fram idoler som inte har en egen hjärna (läs hjärna Agnes...). Eller, visst kan man, men då handlar det om underhållning. Musik är på riktigt. Historien är full av misslyckade artister som bott i en resväska innan de till slut hittat till en större publik och därigenom kunnat leva av sin musik. Nästa vecka ska vi titta motsatsen, artister som tar sig själva på för stort allvar.... /Jois