Detta är en popblogg. Vi som skriver här kommer att skriva om musik eller sånt som följer i dess kölvatten. Vi kommer att skriva om olika musik. I olika sammanhang. Vid olika tillfällen. En del kommer till och med att tycka att vi gör det på ett roligt sätt. Vi som skriver här vill väldans gärna höra din åsikt. Klicka på "kommentarer" under den artikel du vill kommentera och skriv! Jois, Bo, Johny, Aaron

torsdag, april 27, 2006

Pete Doherty?

Min personliga uppfattning är att Libertines och Babyshambles egentligen är det enda banden som kommit fram under 2000- talet som är riktigt bra. Bra band har väl kommit fram men inte så där förbannat bra band som Radiohead, Bob Hund, Clash, Big Star, Beatles eller Kinks. Som sagt den enda nykomligen som förmår mig att få den där riktigt fantastiska känslan av ny riktigt fantastisk musik är tyvärr hittils Pete Doherty. Visst han är en knarkare och loser och kanske en fjant också för den delen.
Under min uppväxt har varit sådan att i stort sett alla mina popfavoriter har haft problem med droger (Syd Barret, John Lennon, Alex Chilton, Johnny Thunders, Peter Perret, James Ostenberg, Roky Ericson osv). Ingen har dock fått sådan uppmärksamhet som Pete, men å andra sidan har ingen av dom andra varit tillsammans med Kate Moss. Hade han för övrigt inte haft detta förhållande hade Virtanen inte haft en aning om vem han var.

Petet är förmodligen både rädd, osäker och sårbar och för mig spelar det ingen roll vad artisterna som lyssnar på äter, dricker eller skjuter i sig till vardags, dom kan t.o.m. vara djurgårdare utan att jag bryr mig…

Babyshambles - Fuck Forever

onsdag, april 26, 2006

Rigas releasefest ikväll.

Ikväll får ni chansen att vara med på Rigas - som jag till och från under våren har kalashapjat - releasefest på Ugglan, här i Stockholm.

För mer info:
http://rigas.blackside.org/, eller Klubb-delen i dagens Sthlm CITY-tidning.

MP3-favorit:
Rigas - The Big Fraud

tisdag, april 25, 2006

Rigas till Hultsfred.


Jag vet inte om ni minns.
Men i februari tipsade jag om en fenomenal enmansakt från Stockholm, nämligen Rigas, som består Henrik von Euler från skivbolgat Flora & Fauna.

Jag avslutade det inlägget med;
"Låt mig gissa. Lilla scenen, Emmabodafestivalen, i augusti. Den perfekta avslutningen på sommaren tvåtusensex."

Fick idag reda på att de är klara för Hultsfredsfestivalen, och det är ju hur bra som helst. Nu ska ju inte jag dit, i och för sig, men för er som ska dit säger jag bara - se, lyssna och njut av Rigas! Och glöm inte att köpa deras fullängdare som släpps nu i april/maj.

Nytt Material
The Big Fraud (Personlig favorit.)
Stanken Av Dig

The Moron EP
Invit
Happy Birthday (Personlig favorit.)
Bismarck
The Moron
Mördröm

Äldre Material
The Hermit
Poster Boy
Your Friend
No Punch Intended
Striker
My First Love

Klicka här för att läsa mitt tidigare inlägg om Rigas.

måndag, april 24, 2006

The Robocop Kraus på Debaser.


Hörni.
Kvällens fenomenala konserttips.

The Robocop Kraus.
Från Tyskland.
På Fritz Corner, Debaser, Stockholm.
Den sjätte maj.
Jag ska dit.

Att rita in i agendan.
The Robocop Kraus.
Debaser.
Lördagen den 6/5.
Klockan 20-03.
90 kr (20 år).
Medlemmar 60 kr (18 år).
Ej förköp.
Snygga människor.

Tjyvlyssna/MP3.
The Robocop Kraus - All The Good Men

(Och ja, The Robocop Kraus har florerat i Popterapin då och då.)

lördag, april 22, 2006

Amusement Parks On Fire.

Jag är inne i en lite hårdare period just nu, rent musikaliskt.
Eller hårt och hårt. Hårade än vanligt, ja, så kan vi kalla det.
Lite rockigare.

Och när jag ändå är inne på det ämnet så måste jag bara ta tillfället i akt och tipsa om ett av mina absoluta favoritband - alla kategorier, oavsett genre, beats per minute och annat tjafs:

Amusement Parks On Fire. Från England. Jag köpte en promo-skiva med dem i SoHo tidigre och är helt fast sedan dess. Jag vet att de har släppt fler skivor, men så långt i min beundran har jag inte kommit ännu.

Jag lockar er lite med att länka deras - enligt mig - bästa låt:
Venus In Cancer.

För fler låtar: myspace.com/amusementparksonfire
(Första låten är ren, jävla kärlek.)

The Lucksmiths.

Är det bara jag som inte visste om att The Lucksmiths kommer till Pop Dakar i september?

Pop Dakar är - för den som inte vet - en liten minivariant av storebror Popaganda och äger i år rum den andra september ute vid Universitetsområdet i Stockholm.

Lillebror: www.popdakar.nu
Storebror: www.popaganda.nu

fredag, april 21, 2006

Play Radio Play


Play Radio Play är ett enmansband från Texas, USA, och består av ett ungt geni vid namn Dan. Och han är - tro det eller ej - bara sexton år.

Jag utnämnde personligen Play Radio Play till det bästa musikfyndet i mars och jag har inte tröttnat än. Nu väntar jag bara på fler låtar. Och ett album.

Och visst, att denna sextonåring håller The Postal Service som stora favoriter lyser igenom ganska klart när man har lyssnat på hans låtar ett par gångar. Men vad gör det.

Play Radio Play - Bound To Get Caught

Play Radio Play - I'm A Pirate, You Are...

Play Radio Play - Juice Box Paper Hat

Play Radio Play - Symmetry

måndag, april 17, 2006

Wolf Parade och annat godis.

Jag har lite popgodis kvar som blev över efter helgen.

Förra lördagen spelade Wold Parade live långt borta i Amerikat, på Lupo's, och spelade då ett par av sina nya låtar. Jag var inte där, dessvärre, men säkra källor bekräftar att det lät lika underbart som vanligt.

Wolf Parade - Things I Don't Know
Wolf Parade - Bones


Mer godis:

Final Fantasy - Arctic Circle är senaste singelsläppet från Final Fantasys kommande fullängdare, He Poos Clouds. Missa dem INTE på Popaganda-festivalen i Stockholm i slutet av maj. Och hallå. Jose Gonzalez spelade för ett tag sedan Love Will Tear Us Apart live och akustiskt på Joe's Pub i New York.

Jag har börjat fila lite på nästa Popterapi. Funderar på om ni verkligen är redo för det. Men det är ni säkert. Och så här i påsktider, full med godis och andra gifter, kanske det behövs lite up-beat musik istället för att få igång blodcirkulationen igen.

Så, Popgympa #1 på onsdag.

onsdag, april 12, 2006

Placebo, Alexandra Palace, 11/4.

Det var en bra kvall igar.
Placebo hade ocksa en bra kvall uppe pa scenen pa Alexandra Palace har i London. Brian Molko tog over efter forbandet, Ladytron, och var pa bra humor.
Och svenske basisten Stefan hade bar overkropp som vanligt.
Allt var sig likt.
Latarna haller an.
For mig personligen gick hela konserten ut pa att fa hora klassikerna.
Ni vet.
Som nar Brian bjod in mig till the bitter end. Det var magi.
Alla var vi bjudna.
En enda stor fest
Till och med sangerskan fran The Kills var dar.
Pa scenen. Nagot parokt och berusad.
Och jag njot nar hon och Brian sjong ihop.

Brian tog fram sitt ess i skjortarmen och avslutade med en Kate Bush-cover.
Sen tog jag nattbussen hem.
Nyforalskad.
Placebo hade precis blast liv i en gammal foralskalse.

(Psst, lite skvaller: Brian Molko har gatt upp i vikt. Inte sa sjukt smal langre, direkt.)

tisdag, april 11, 2006

U.N.P.O.C. - Fifth Column


För några år sedan firade jag midsommar vid sjön Fryken i Värmland tillsammans med en salig blandning av människor. Eftersom det var vackert väder stannade merparten av folket ute efter sillfrukosten, men Sven-Arne och jag gick in i stugan, snackade skit, kläckte en bira, tände var sin cigarr och satte på Syd Barrets magnifika "The Madcap Laughs". Det är vid sådana tillfällen som man förstår vad livet går ut på. Av någon outgrundlig anledning kommer mes-Martin in och byter skiva till Bo Kaspers Orkester,
sjunger dessutom med och hävdar att detta måste vara 90-talets bästa platta alla kategorier. Mes-Martin fick en rejäl tackling av mig i en brännbollsmatch senare samma dag, men dagen var ändå förstörd.
U.N.P.O.C. är heller inget för Bo Kasper- fanatiker. Tom Bauchops enmansband levererar med elgitarr, sång, tamburin och med ibland inhyrda trummor enkel och halvgalen popmusik i Barret och Ray Davies anda. Att han dessutom visslar på några av låtarna ger extra poäng. Fifth Column innehåller 14 starka poplåtar, bl.a. "Amsterdam", "Avignon", "Beautiful To Me" och "See You Later". Skottarna har spottat upp sig ordentligt på senare tid med band som Franz Ferdinand, Belle & Sebastian, Snow Patrol och nu även U.N.P.O.C.

Ta Syd Barrets "The Madcap Laughs" och Kinks "Something Else" och blanda i en mixer så får du förmodligen en sörja som du varken kan äta eller lyssna på, men "Fifth Column" är en både oklädd och snygg skiva som förhoppningsvis inte kommer att förknippas med en mes-Martin som avbryter en av livets sköna stunder. Då nöjer jag mig inte med en simpel tackling.

U.N.P.O.C. - Amsterdam

lördag, april 08, 2006

Moz - eller bara mossig?

Vad säger man. Han är verkligen så himla enspårig, Morrissey. Och min kamrat Fredrik var verkligen rolig på pendeltåget här om dagen när vi pratade om denna Morrissey. Om hans otroligt korkade texter och titlar på såväl låtar som album.

Fredrik drog ett djupt andetag och med hjälp av sin mörkaste Morrissey-röst sjöng "Nobody loves me, noooo, nobody loves meeeee", och det var så klockrent och likt.

Och han berättade om hur han på fester ibland brukar ta till sin Morrissey-röst och sjunga ihop något kletigt och tacky på mesig engelska och hävda att det är en gammal goding med Morrissey, mitt ibland hängivna Morrissey-fans som sedan försöker gissa vilken av hans låtar det är. Det är humor.

Det finns oskrivna Morrissey-riktlinjer:
1) Titlar får gärna innehålla ordlekar/ordvistar. Catchy.
2) Kom ihåg: ingen älskar dig. INGEN. Eller: nobody.
3) Upprepa gärna ord. Så folk förstår. Så folk förstår. Så fol..
4) Upprepa gärna ord. Så folk förstår.

På måndag skjutsar Ryan Air mig till min gamla hemstad, London, och på tisdag så ska jag avnjuta Placebo på Alexandra Palace i samma, gråa stad. Det kommer en fin rapport med bilder och text från det veckan efter.

Dagens smakprov inför morgondagens Popterapi #6:
Think About Life - What the Future Might Be (feat. Subtitle)

Får vi be om lite uppmärksamhet?

Tänkte tipsa om ett lysande popband vid namn Of Montreal och upptäckte samtidigt att dom redan fanns med i LXMBRGS popterapi #3. Jag hade alltså missat det. Gör inte samma misstag som jag. Slarva inte, det kan stå er dyrt.

Tipslådan

Att göra klassisk rock är något som tusentals band försöker göra varje dag. Få band står ut. Efter att ha hört Young Knives senaste singel i en aukustisk version upptäckte jag att den är ju riktigt bra ju. Fick inte tag i den opluggade varianten men här är 110 voltaren:

The Young Knives - Here Comes The Rumour Mill

onsdag, april 05, 2006

Mystery Jets till Emmaboda.

Hejpuss.

Jag har tidigare - och med stor framgång - tagit hjälp av det engelska bandet Mystery Jets i min popterapi. Och idag nådde en glad nyhet mig - Mystery Jets är klara för årets Emmabodafestival (- som går under namnet "Ge mig nå´t")

För att lyssna på Mystery Jets, klicka här.

Även Agent Simple är klar för Emmaboda i sommar. Agent Simple jämförs i Emmabodafestivalens nyhetsbrev som något som liknar Jens Lekman. Men eftersom undertecknad minst sagt avskyr herr Lekman, som för övrigt låter som om det fastnat en fågel i halsen, kan jag inte hålla med. Agent Simple är bättre än så. Mycket bättre än så. Näst intill bäst, faktiskt. Agent Simple ligger för övrigt på typ Sveriges bästa skivbolag, Bedroom Records.

För att lyssna på Agent Simple, klicka här.

Andra glada nyheter:
På fredag kommer Popterapi #5.

(Och idag var jag på arbetsintervju.)

Hejdåpuss.

måndag, april 03, 2006

Muddy Waters - about a boy


Det är inte alla som känner till det, men i motsats till vad som står i skolböckerna var det Muddy Waters som uppfann bluesen. Han höll i och för sig på och experimenterade i många år innan han hittade rätt formel. Men det krävs två för att bluesa. Först var han nära att uppfinna bluesen när han skrev Hoochie Coochie man. Men det var fortfarande lite för mycket jazz kvar så han gav bort den till Cab Calloway. Sen upptäckte han att Bo Diddley hade snott riffet till HC man och gjort om det till sin egen låt Im a man. Då blev Muddy förbannad och snodde tillbaka riffet, trampade på gaspedalen och drog förstärkaren till elva. Ut kom Mannish boy.

Det är de grymmaste bluesriff som någonsin gjorts. Än idag saknas motsvarighet. I de första två takterna ryms i all enkelhet hela ZZ top´s karriär. Här förstår man vad Clash tänkte när de skrev Should I stay or should I go. Lyssnar man högt och noga så hörs det nästan att det är högspänning som får strängarna att vibrera innan han ens börjat spela. Det är rätt många som haft den här låten som sin favorit. Självklart, det är som musikens felande länk. En Lucy i toner.

”När jag var fem sa min mamma att jag skulle bli den störste i världen. Nu är jag en bra bit över tjugoett…” De där textraderna. De är ibland helt geniala, ibland bara nonsens, men hey, det är bara blues. De rymmer exakt den där besvikelsen. Not a boy, not yet a man, he is a mannish boy.

Muddy var en grym gitarrist och han hade ett tajt kompband. De roade sig ibland med att gå ut på krogar där mer etablerade band spelade. Framåt natten bad de om att få sitta in och spela ett par låtar. Inom ett par minuter hade de knäckt vem som än hade uppträtt innan genom att göra mycket bättre versioner, därför brukade hans band kallas för the Headhunters.

Mannish boy har spelats in i många ruttna versioner både före och efter den korrekta. Den du söker finns på albumet ”Hard again”... bara en sån sak… på omslaget ser han dessutom ut som om han just uppfunnit Viagra.

Här kan man lyssna och handla: http://www.amazon.com/gp/product/B00000258J/qid=1141992740/sr=1-27/ref=sr_1_27/002-0423557-0136013?s=music&v=glance&n=5174

Shoppingtips

Bara ett par tips den den som är sugen på att köpa:

T-Shirts: Dj-Tees
Pins: Pinbored
Posters: Snap Galleries

Kom gärna med egna tips.